När ska jag så pelargon?

Odla pelargoner så här

Pelargoner är tåliga och långlivade blommor som trivs bra i både kruka och rabatt. Pelargoner är enkelt och roligt att odla från frö. Sådden startar redan i januari med förodling inomhus. Här berättar vi hur du gör.

Artikeln uppdaterad 2023-12-20

I den här artikeln kommer vi gå igenom följande:

1. Så här försår du pelargon
2. Skola om pelargon
3. Ett år med pelargoner
4. Fakta om pelargoner

Så här frösår du pelargoner

Detta behöver du:

• Frön till pelargoner
• Såkrukor eller minidrivhus
• Såjord
• Vermikulit eller perlit
• Växtbelysning kan behövas, läs mer nedan.
• Värmematta kan vara bra, läs mer nedan.

Eftersom pelargoner tar god tid på sig att utvecklas sår du tidigt, gärna redan i januari. Börja med att fylla krukor, tråg eller ett brätte, med genomfuktad såjord. Täck fröna med ett mycket tunt lager vermikulit eller perlit, eftersom att de är ljusgroende, och lägg en fiberduk eller tunn plast med lufthål över krukorna. Nu ska sådden stå varmt, gärna över 20°C. Det går även utmärkt att så i ett litet minidrivhus som placeras på värmematta. Så snart de första bladen börjar titta upp bör plasten tas bort, eftersom droppande kondensvatten är förödande för småplantor. Fiberduk behöver inte tas bort. Nu behövs växtbelysning, lysrör eller andra energilampor som får hänga över krukorna.

Skola om pelargon

När småplantorna fått ett tredje blad är det dags att skola om dem i egna krukor med bra planteringsjord. Pelargoner gillar väldränerad jord, grovt grus eller lecakulor i jorden hjälper till. Låt dina pelargonplantor stå kvar under lampa ett tag till. Först i april räcker dagsljuset till förutsatt att platsen är ljus, men låt dem inte stå i stark södersol, det kan lätt bränna bladen. Fortsätt att hålla jorden fuktig men inte genomvåt och ge lite extra näring efter ett par veckor. Så snart risken för nattfrost är över kan pelargonerna flytta ut, men först efter att de sakta fått vänja sig genom avhärdning. Det blir en del bärande ut på morgonen och in på kvällen, men belöningen är fina plantor som inte slutar att växa.

Ett år med pelargoner

Många ser pelargonerna som sommarblommor som slängs på hösten. Andra vill gärna spara dem till nästa år, särskilt om det är sorter som inskaffats genom vänner och byten. Pelargoner är så tåliga att det är mycket enklare än vad som ofta beskrivs. När dagarna blir kortare och temperaturen sjunker visar pelargonerna att de går in i vila genom att blomningen avtar. Fler blad torkar in och trillar av. Då är det dags att ta in dem. Är de stora och yviga kan de med fördel klippas in, friska skott kan användas till sticklingar.

Balans mellan ljus och vatten på vintern
Pelargoner vill gärna stå svalt men frostfritt och ljust över vintern, men klarar sig även utmärkt i ett vanligt fönster, särskilt om man kan skruva ner värmeelementen. En veranda, ett sommarhus med låg temperatur eller varför inte i trappuppgångens fönster är annars bra övervintringsplatser för pelargoner. Ju svalare det är desto mindre vatten behövs under vintervilan, men helt torra ska de inte vara, en liten skvätt varannan vecka brukar räcka.

Plantera om pelargoner på våren
Pelargonerna visar att våren är på väg genom att skjuta nya skott. Då är det dags att plantera om dem. Ge dem ny frisk jord, gärna blandad med lecakulor eller grus i en lite större kruka än den gamla. Skaka ur den gamla jorden från rötterna och var inte rädd att klippa bort fula mörka rötter och eventuell rotsnurr i botten av jordklumpen.

Några veckor efter omplantering kan plantorna klippas in, om det behövs, och självklart får en del av de avklippta skotten bli till nya plantor. När vårvärmen stiger vill pelargonerna ha mer vatten, men kom ihåg deras afrikanska ursprung, de trivs bäst om de får torka lite mellan vattningarna. Betydligt fler pelargoner har dött av för mycket vatten än för lite. De tar tacksamt emot en dos växtnäring under sommaren, hur mycket står på förpackningen. Belöningen är friska plantor med mängder av blommor. I slutet av maj, början av juni kan de få flytta ut. Till att börja med bör de tas in över natten men så snart risken för frost är över kan de stå ute dygnet runt. De tåliga pelargonerna är inte kinkiga, men helst ska de stå i vandrande skugga, eller åtminstone inte i hetaste södersol, om man vill att bladen ska hålla sig riktigt vackra.

Fakta om pelargoner

Pelargonerna ingår i familjen näveväxter, Geraniaceae, där vi även hittar den vildväxande midsommarblomstern och alla nävor vi har i rabatterna. Troligen är det de lustiga frökapslarna som påminner om en storknäbb som gett pelargonen sitt namn. Pelargonium kommer av det grekiska ordet pelargos, som betyder stork.

I pelargonsläktet finns fler än 250 arter. De allra flesta vildväxande pelargoner kommer från Sydafrika. Där kan de bilda riktigt stora buskage som växer i bergen och längs vägkanterna. Många pelargoner är halvbuskar, den nedre delen av plantan förvedas och får hårda stammar som övervintrar medan de örtartade skotten vissnar på hösten.

Pelargon en samlarväxt

Det är lätt att bli förälskad i pelargoner och många blir hängivna samlare av olika sorter. Många sorter finns inte att köpa och kanske är bytandet av sticklingar en anledning till att samlandet är så roligt. Ibland dyker riktigt gamla sorter upp som den fantastiska jämtländska ’Drottningminne’ med djupt ceriseröda blommor med antydan till vita strimmor i blommans mitt. Den finns tyvärr inte som frö utan enbart som stickling − om man lyckas få tag på en.

Den främsta orsaken till pelargonernas popularitet är nog att de har så stor variation i utseende. De vilda arterna har oftast vita, rosa eller röda enkla blommor i sammansatt flock. Odlade pelargoner kan vara enkla, dubbla eller fyllda i allt från röda, vita, gula, aprikos, lila och rosa nyanser.

Grupper och sorter av pelargon

De flesta pelargoner vi sår från fröer är hybrider, korsningar av flera vilda arter. Deras exakta ursprung är ofta svårt att fastställa. För att bringa ordning bland hybriderna har de delats in i olika grupper.

De fantasirika zonalpelargonerna
Den största gruppen pelargonhybrider är zonalepelargoner, Pelargonium x hortorum. Namnet har gruppen fått av att många sorter som ingår där har en zon på bladet med mörkare eller ljusare färg.



Zonalpelargon F1 'Apache Violet'.

Bland zonalpelargonerna samlas så många sorter att de även har bildats undergrupper att sortera zonalpelargonerna i. Undergrupperna har fått sina namn efter sorternas fantasifullt formade blommor och blad.

Vädertåliga hängpelargoner
Hängpelargon, Pelargonium peltatum, kallas ibland för murgrönspelargon eftersom de lite köttigt suckulenta bladen påminner om murgrönans. Hängpelargonen är tämligen vädertålig och blir inte ful av regn. Däremot kan hårda vindar lätt knäcka de långa grenarna, bäst att ge dem en vindskyddad plats. Hängpelargonens flikiga blad har precis som zonalepelargonerna en zon i avvikande färg en bit in på bladen. Det finns även brokbladiga varianter. Blommorna har oftast vinröda strimmor eller fläckar på kronbladen. Även här finns enkla, halvdubbla och dubbla sorter i en mängd olika färger. Om det är svårt att välja färg är ’Summertime Mix’ med en härlig blandning av rosa, vitt och rött ett alternativ. Den tillhör dessutom gruppen kaskadpelargoner med extra rik blomning.

Övriga arter och sorter av pelargoner

Doftpelargoner är en stor grupp med blandat ursprung. Många av de vilda pelargonerna har särpräglad doft, vissa utsökta andra mindre väldoftande. Den mest välkända doftpelargonen är nog Dr Westerlunds blomma som sägs vara hälsobringande. Även om de flesta i den här gruppen doftar citrus finns det doftpelargoner som luktar kanel, eukalyptus och pepparmynta. Bladen är oftast djupt flikiga, lite ludna och de kan även vara flerfärgade. Blommorna är däremot små, nästan oansenliga, men väldigt söta. Doftpelargonernas blad används till potpurrier, men även till te och smaksättning av bakverk och blommorna kan kanderas till dekoration.

Även änglapelargonerna har doftande blad men de är små, nästan runda och lite krusiga i kanterna. Blommorna är små och enkla, men många, och två eller flerfärgade. Om de toppas regelbundet växer de till små buskar, men får de växa fritt blir stammarna långa och hängande. De är rätt känsliga för väder och bör odlas under tak om de ska stå utomhus.