Lär känna perenn bergvallmo
Odla perenn bergvallmo
- Sidentunna mycket vackra blommor.
- Bergvallmo en juvel i perennrabatten.
- Blå bergvallmo mest populär.
- Engelsk vallmo med klargula blommor.
- Kaskadbergvallmo i vackert purpurrött.
Bergvallmosläktet, Meconopsis, tillhör familjen vallmoväxter, Papaveraceae. Släktet rymmer ca 50 arter, alla utom en hemmahörande i Asiens bergstrakter. Familjen vallmoväxter ställer till en del huvudbry för dem som arbetar med att identifiera och artbestämma växter. Olika sorter korsar sig när de växer nära varandra i trädgårdar och parker och skapar nya hybrider som ska namngivas rätt. För trädgårdsodlaren är det inte realistiskt att vara uppdaterad hela tiden men det är bra att känna till att en art plötsligt kan byta vetenskapligt släkte och därmed namn.
De flesta arter växer vilt i sina hemtrakter men en del finns i odling och allteftersom intresset för bergvallmon bland trädgårdsodlare ökar väcks också en önskan av att lära sig mer om släktet, odling och skötsel. Bland de ca 50 arterna av bergvallmo är bara ett fåtal perenna, det vill säga fleråriga. Det är i huvudsak dessa arter som lockar trädgårdsodlare världen över.
Blå bergvallmo
Populärast bland de perenna arterna är gruppen som kallas Blå bergvallmo. Här ingår arterna Meconopsis betonicifolia, Meconopsis grandis och Meconopsis simplicifolia. M. betonicifolia upptäcktes 1913 av en överste vid namn Frederick Marshman Bailey när han deltog i en Himalayaexpedition. Därför omnämns arten också som Meconopsis baileyi och diskussioner pågår om att byta namnet helt.
De rena arterna av blå bergvallmo är beundransvärda med en spektakulär himmelsblå färg på sidentunna, stora blommor. I dag finns även lila och vita sorter av blå bergvallmo, exempelvis M. betonicifolia 'Hensol Violet' och M. betonicifolia 'Alba'.
Engelsk vallmo
Utstickaren bland de ca 50 arterna av bergvallmo är den perenna engelska vallmon, Meconopsis cambrica. Iögonfallande vacker med sina klargula blommor ovanför ludna, parflikiga blad. Den härstammar inte från Asiens höjder, som alla de övriga, utan från Västeuropas bergstrakter på Iberiska halvön, i Pyrenéerna och på Centralmassivet i Frankrike samt från vissa delar av Wales, England och Irland. Carl von Linné gav i mitten av 1700-talet engelsk vallmo det vetenskapliga namnet Papaver cambricum och ansåg den alltså tillhöra vallmosläktet. En bit in på 1800-talet bestämde en fransk botaniker och bergvallmoentusiast vid namn Louis G. Alexandre Viguier att engelsk vallmo skulle tillhöra det då nyligen definierade släktet bergvallmo, Meconopsis, och lyssna till namnet Meconopsis cambrica. Monsieur Viguier grundade sitt beslut på att engelska vallmons pistiller är utformade likt de andra arter som ingår i bergvallmosläktet.
Kaskadbergvallmo
En raritet bland perenna bergvallmo är rikblommande kaskadbergvallmo, Meconopsis napaulensis. Blomman är vanligtvis purpurröd, men även lavendelblå och rosa blommor förekommer. Bladen är djupflikiga med en vacker sidenlyster.
Ljusgroende fröer
Dags att stoppa fröna i jorden, säger vi. Det stämmer inte alla gånger eftersom många fröer är ljusgroende; de behöver ljus för att gro och ska alltså inte täckas med jord utan bara försiktigt tryckas ner mot jordytan så de får kontakt med den fuktiga jorden. Sådden kan också täckas med ett tunt lager vermiculit, ett lermineral som släpper igenom ljus och hjälper till att bevara fukten i jorden. En bra fingervisning för om ett frö kan tänkas vara ljusgroende är om det är litet.
Så perenna bergvallmo
Perenna bergvallmor sås antingen inomhus från januari och fram till maj eller utomhus under hösten. Fröna är ljusgroende. Så i planteringsjord blandad med 1/4 torv och 1/4 perlit eller finkornigt grus. Om fröna är riktigt små kan de blandas med sand för att lättare fördelas jämnt över jordytan.
Görs sådden inomhus och fröna inte gror inom en månad placeras den i kylskåp ungefär en månad och därefter utomhus på en skuggig plats. Läs allt du behöver veta om sådd av perenner i Såhär försår du perenner och Bra att veta om höstsådd av perenner.
Odling och skötsel av perenn bergvallmo
Alla bergvallmor utom en, den engelska vallmon, härstammar från Asiens bergstrakter. Platserna de växer på är fuktiga och halvskuggiga. Marken på bergssluttningarna är väldränerad så växterna där står inte blött om fötterna under vintern. Det gäller att tänka till och hitta en miljö i trädgården som inte alltför mycket skiljer sig från bergvallmons hemtrakter. Välj alltså en halvskuggig plats med fuktig, lucker jord som torkar upp under vintern. Detta uppskattas även av den engelska vallmon. Många upplever att bergvallmo frodas extra om jorden är lite sur jord så jordförbättring med torv eller rododendronjord är en bra idé.
Ett knep bland många bergvallmoodlare för att hjälpa plantorna att få starka rötter är att klippa bort blomknopparna första säsongen. Kraften läggs då på rotbildning i stället för produktion av blommor och frön. Gör det ont i trädgårdshjärtat att klippa bort knopparna hjälper det roten lite att första året bara ta bort blommorna när de vissnat, innan frökapslar bildas.
Under vintern kan du erbjuda bergvallmon ett skyddande täcke med löv eller granris.
Bergvallmo nordiska skönheter
Tack vare sitt ursprung är bergvallmor härdiga långt upp i landet. Blå bergvallmo klarar sig fint upp till zon 6, engelsk vallmo och kaskadvallmo till zon 4 och ännu högre om de erbjuds ideala odlingsförhållande. Glädjande för odlare i norr är att kyla ger extra spektakulär färg på blomman, särskilt på blå bergvallmo.
Bergvallmon är verkligen en juvel i nordiska trädgårdar där de sticker ut som fashionabla kusiner till våra älskade inhemska röda vallmor.
Impecta Fröhandel
.jpg)
